Malin B

Man ser ständigt en massa galor om hur svårt en del människor har det i vissa länder. Hur de inte har råd med mat, ett riktigt hus, gå i skolan osv. Det är ju riktigt tragiskt att de kan ha det så svårt medans vi i I-länderna lever värsta lyx, iaf om man jämför med dem. Så att skaffa ett fadderbarn är ju en bra början iaf. Speciellt om många gör det. För cirka 2 år sedan skaffade även vi ett faderbarn, eller snarare mamma och pappa. Och allt har funkat bra, vi har betalat våran summa och allt har flyttit på bra. Men nu i veckan damp det ner ett brev att vårat fadderbarn och hennes familj tackar nej till pengarna... Vem sjutton tackar nej till pengar när man har det så svårt tänker jag!?!?!?! det är ju helkonstigt.. 

När man får ett fadderbarn så går ju inte pengarna direkt till det barnet eller den familjen. Utan till byn där barnet bor, för i längden hjälper det ju inte om ett barn har det bra ställt. DEt hjälper ju inte landet att utvecklas. Och vårat fadderbarn och hennes familj kom inte överens med byn om till vad pengarna skulle gå. Så de ville inte ha några pengar.. Jag vet inte om det bara e jag, men de borde ju vara överlyckliga att de på ett eller annat sätt får de där pengarna.. Visserliggen går de inte direkt till dem, men de får iaf ta del av det pengarna går till.. Så varför tacka nej? Det är för mej ett mysterium..